VEm ska man lita på

Förstora

Har flyttat. Med firman som har sånt tryggt namn; Säkra händer. De greppade mina saker ömt och starkt. Jag blev så förtjust och vill rekommendera dem. De var dessutom trevliga och extra hjälpsamma.

Till mig kom en kroat och en serb och de var ovanligt sams, flyttade i team harmoniskt. Starke serben och smarte kroaten. Det finns de som säger att dessa två stridiga sorter inte kan hålla sams. De har en historia av krig.  Men Kolla här. Vilka grabbar. Bozo 'Cupic "Bonnie" (serben). Orlando Bailo (Kroaten).

ja nu vet ni med vilka ni ska flytta

Rymd och spagettivästern

Förstora

Igår var det Polar Music Awardfest med kung, drottning, prinsessa och prins och popvärldens egen prinsessa Marie Ledin, Stikkan Anderssons dotter som ser till att pappas pris blir riktigt festligt.

Björk, från Island, en av pristagarna, hade en hjärtformad klänning med rymdkänsla och den andre pristgaren Ennio Morricone från Italien, mannen som gjort musiken till alla spagettivästernfilmerna – men också till Cinema Paradiso bl a (inalles 450 filmer tror jag de sa), var så liten att han nästan inte syntes. Men hördes gjorde han när han rörd tackade för priset. Björk sa bara tack. Det var snopet. Mer kunde hon väl kläcka ut sig.

Sen minglade vi och åt middag på Grand Hotel. Jag spanade på kungligheterna och vid mitt bord var vi alla övertygade om att Victoria blivit vackrare av bröllopet. Hon skimrade och håret var skinande och lite brasilianskt kammat. Mycket klädsamt. Vi glodde förstås lite diskret om magen buktade något, men det är förstås för tidigt för att något ska synas.

Det var i alla fall en toppkväll om man vill kolla snygga kläder. Själv hade jag tagit en sminka till redaktionen som gjorde underverk.

Va´ är det du Amelia? Vad har du gjort. Kniv? Kärlek? What? Kärlek och proffs, svarade jag och undrade förstås hur jag ser ut annars eftersom så många påpekade mitt utseende.

Kul hade jag också.

Röde greven with love

Förstora

Nu har M:s redaktion varit stjärnor på slottet. Vi har haft konferens och träffat ett antal slotts-Piprar. Allt på grund av att Birgitta Piper som svarar på läsarnas plånboksfrågor bor på ett sådant i Ystadtrakten. Vi var där för att förbereda oss inför 2011. Vad ska vi bjuda läsarna på då?

Vi konfererade så det knakade i våra små skallar och får iväg på slottstur till Sövdeborgs slott  där Siv Stiernswärd (Piper-släkting) öppnade de magnifika slottsdörrarna och vi fick komma in och känna historiens vingslag. Lyssnade till berättelserna om den entreprenöriella anmodern fru Piper som köpte jordegendomar när maken befann sig i Poltavatrakten och när han äntligen kom hem så kom han i en kista. Men under tiden hade hon köpt tusentals hektar och styrde och ställde. Dugliga kvinnor fanns det då (1700-talet) också.

Funderade på att införa en ny vinjett, Månadens Mappie där vi ska presentera duktiga kvinnor som ger oss energi och livslust. Inspirerade av den gamla handlingskraftiga Christina Piper.

I morse åt vi frukost hos Carl Piper på Högesta, han som en gång kallades röde greven och vi blev nog alla lite smått kära i honom när han till våra morgonmackor filosoferade om jorden han ärvde. Hans tankar om ägande och brukande, om det gamla alunskiffret och det nya ekosystemen var imponerande.

Dagens nästa succé var Äggakakan på Kulturens Östarp. Har aldrig ätit detta underbara. Så gott, grädde, ägg, vetemjöl, rårörda lingon knaperstekt bacon. Längtar redan tillbaka. 

Det är inte så dumt med konferens! 

Vill vara som katten

Förstora

Ville egentligen bara lägga mig ner och sova som katten Jambo hos min son. Det gör hon 20 av dygnets timmar. Men jag rycker upp mig och rustar för konferens. Den ska äga rum hos vår Plånbokens Dr Phil, Birgitta Piper, som bor på ett litet slott i Skåne och som svarar på våra ekomiska frågor i M.

Så idag har vi fått tiaror för att komma loss i fantasin, vi ska bygga M:s drömslott. Det vill säga. Vad ska vi erbjuda våra M läsare nästa år?

Imorgon bitti åker vi alltså till Ystad, med tiaror och gympadojor, kommer tillbaka torsdag kväll, förhoppningsvis med stora drömmar som går att genomföra.

Politik som ljug

Förstora

I går såg jag Louise Boije af Gennäs pjäs Kvinna klädd i solen på Sthlms Stadsteater. En rykande färsk komedi om en politiker. Det mesta är ljug, det mesta är taktik, det mesta är falskt, var hennes budskap. Det är ett alldeles förfärligt porträtt av en lömsk politiker och en journalist som kom alldeles för nära och förstärkte bilden som pollitikern ville visa upp av sig själv som känslig mor, duglig kvinna och synnerligen tolerant. Pjäsens salt var tonårsflickan som gjorde allt för att sticka hål på den falska politikemamman och den otrogna pappan.

Häromveckan fikade jag med statsministerparet i Bergianska trädgården. Jag satt där och var vänlig och fullständigt okritisk. Talade mest om hur deras fyra regeringsår hade varit, ställde inga mot-väggen-frågor, försökte inte avslöja nå´t. Var en sån där journalist man inte ska vara.

Men jag tycker inte de är falska, lögnaktiga - möjligen taktiska. Jag tycker nog Sveriga har, med vissa undantag, bra politiker.

Men kände mig lite träffad i går när jag såg hur lätt vi journalister kan bli förförda.

Det blev jag. Av Sveriges svar på Michelle och Barack Obama. Vill ni veta mer så kommer fikastunden i nummer 11 av M.

Bindefelds blommor

Förstora

Detta blomsterälskande folk! Åkte ut i skärgården och fikade med Micael Bindefeld för att kolla hans paradis. Har upptäckt hur många runt omkring mig som blivit stolta trädgårdsägare. Här kan man sannerligen prata om växtkraft - överallt prunkade det. På bilden syns hans pelargongång. I växthuset växte tomater, chili och gurkor, i trägården fanns allt från krusbär till äpplen. Festfixare Bindefeldt är en ivrig syltare och saftare (bl a tillsammans med Stina Dabrowski som är lika förtjust) och tar vara på det mesta som växer.

När jag var hos Micael och såg hans glädje över växtligheten runt omkring honom, gjorde det rejält ont i hjärtat. Blev påmind om vad som komma skall. Nu lämnar jag min trädgård på Dalarö. I skilsmässan delade vi på våra bostäder och Dalarö blev exmakens.  

Men skam den som ger sig. Det finns väl andra trädgårdar att gå och skrota i.

Tillbaka till den hårda verkligheten

Förstora

Ajjö över 400 barn (å många fanns på hotellet), 95% luftfuktighet, 37-gradig hetta, eller denna turkiska sauna som semesterveckan med barnbarn blev. Nu tillbaka till verkligheten. Den med krav, möten, upplagor och allt sådant där som jag ibland drömmer om att smita ifrån.

Sammantaget kan man säga att den här semestern på ett ställe där barnet är Kung har inneburit så mycket barn att det kan räcka ett helt år framåt. Men vilka trevliga barn! Och jag är full av beundran för denna logistik som behövs när allt ska klaffa på ett sådant här stort ställe. Men som vuxen vill jag nog göra lite mer än bada och leka.

Har träffat en riktigt hård kille, Jerry Williams, och muskeldirektören och världsmästaren Uffe Bengtsson som har gymmet där Jerry brukar gå. Managern Lasse Damgaaard fick inte vara med på bilden, hans muskler var inte lika stora. Klämmer lite på deras muskler och lyssnar på vad Jerry tycker om världen och Marx. Det kan man läsa om i det nummer av M som kommer alldeles strax. 

Idag går våra tidningar i Rosa Steget i Göreborg. Hoppas de har lika strålande väder som Stockholm har. De går för att satta fokus på bröstcancerkampen. Heja.

De första stegen

Förstora

Här möts alla skandinaviska barn i Berni & Lollos miniland i barnparadiset i Side Turkiet. Noska, danska svenska och även finska hörs i lekrummet. Men för de flesta barn fungerar kroppsspråket bäst.
   Ella, 11 mån, och Jasmine runt tre, som precis ansiktsmålat sig. Här har farmor nyss fått se barbarnet Ella ta sina första steg. Det har sina fördelar att vara så nära i en hel vecka. Imorrn tillbaka till en mer hanterlig värme.

Barn i poolen, i maten, på scenen...

Förstora

Rapport från ett barnparadis i Side Turkiet. 35 grader fuktigt och Döner Kebeb även för småttingar. Barn i poolen i maten på scenen i korridorerna. Här är det fritt fram och vuxna kör vattengympa och spaar.

Middag hos Anna Skipper

Förstora

På besök hos Anna och Olof Skipper som bor i Turkiet. Ett vitt stort hus som tronar på kanten av ett berg med en strålande utsikt över medelhavet. Här bor de sen tre år.

Anna Skipper är berömd för sin kunskap om hur och vad vi äter och jag har varit med henne och handlat färska grönsaker och ser nu framåt middan.
Vi våldgästar dem nu när vi är nära sunwingresortet i Side.

I dag har jag sett lite äkta Turkiet. Bra dag. I går var det också bra med turkisk hamam och en ryggmassage med en turkinna hoppande och tryckande på ryggen. Bästa massagen nånsin när det gäller rygg.

Men nu kallar den läckra Anna och hennes mat.

Barnbarnsemester inklusive allt

Förstora

Så här kan barnbarnsemester i Turkiet också se ut. Vi äter utanför resortet ikväll.
11-månaders Ella sover utmattad av solen baden intrycken. Sexåringen är upptagen av krogens lekpark. Där sitter svärdottern vid kanten av Sorgun som havet heter just här i Side med sitt vackra tempel. Är på testresa. Hur fungerar de här halvbra allinclusive gjorda för barn?

– Sun Wing resort här är en barnunderhållningsfabrik av toppklass – glada barn gör glada föräldrar, säger Katarina, biträdande hotellchef här.

Ja och glada farföräldrar också.
Men nu middag på Moonlight restaurang.

Hej och adjö

Förstora

Lunch idag med ett antal sommarvikarier som tackar för sig. Och jag dem. Vad vore vi utan sommarvikarierna? På måndag kommer de flesta av M:s redaktörer tillbaka - utom jag som åker till solen igen. Denna gång till Turkiet på barnbarnsresa. De nygifta följer också med och jag ska barnvakta så de kan få några kvällar för sig själva.

Det är helt ljuvligt att jobba på sommaren. Telefonen är tyst. Mejlen har kommit av sig. Man hinner dubbelt så mycket. Och parkeringsplatser finns i stan och den annars så förfärliga Nynäsvägen är halvtom och jag glider in från Dalarö till jobbet på drygt 35 minuter. Man får dubbelt så mycket gjort.

Skrivit långt klagobrev till Novasol om huset jag hyrde i Castelabbate - trots att jag vet att man ska klaga inom 72 timmar och nu har det gått ytterligare en vecka. Ska bi intressant att se hur smididga de är. Priset jag betalade var på tok för högt för det jag fick. Men så är det ofta när det gäller nätet. Allt är vackert där.

Idag omslagsfotografering

Förstora

Passar på att plåta nästa års baddräktsomslag nu när jag är brun.

Må de leva lyckliga

Förstora

När morgonen kom duggade det på Dalarövägen. Men sen så kom frälsaren med sol. Vårt bryggbröllop blev en succé. Svärmor Gullan spelade dragspel, Annika Borg, präst, lotsade de vackra tu genom sina löften, Magnus Weideskog sjöng en särskilt utvald låt och vi andra runt omkring småsnyftade av rörelse.

Sen blev båttur och champagne, middag och dans till morgonen och till dess dalaröborna tyckte att nu fick de väl stänga av den där j-a musiken som dånade i natten.

Lycklig gick jag och la mig. Nästa dag samlades vi på bryggan med de översovande, diskuterade gårdagen och vadade mellan tomma ölburkar och kvarglämd taleggio. Vi var alla överens: lysande! Och så skänkte vi en extra tanke åt vår italienska hemliga gäst, Eddie Oliva och hans 77-åriga bror som kom och rev av lite italienskt O sole mio och sen fick vi alla stämma in i Volare (flyga). Då flög glädjen över borden.

När Eddie fick upp Alex och ackompanjeraade honom så han kunde sjunga till sin brud: Ti Amo, ti amo, ti amo (jag älskar dig) jublade bröllopsgästerna i tältet där vi höll till alldeles nära havet.

Och så kan jag hämta andan lite innan nästa sonbröllop är på gång i september.

Hemma hos finansministern

Förstora

Blev bjuden på  lunch av finansmininstser Anders Borg och hans fru Sanna. Långt åt helskotta bor paret - vänner och Säpo hittar dit och numera även jag och fotografen Håkan. Det är meningen att det ska vara så. Han som har hand om landets finanser, liksom hustrun hans highschool sweethart Sanna har med omsorg valt denna plats i Sörmland. Finansministern hade stukad fot efter en etapp i O-ringens orientering. Pappa Borg däremot sprang alla dagar utan stukade fötter.

Det blev en citronkyckling inspirerad av Jamie Oliver. Han kan verkligen laga mat! Hustrun bistod med örter från den egna örtagården.

Vad gjorde jag där? Läs tidningen S, (om några veckor) så berättar jag om det exklusiva mötet - och bara där. Dock kommer en liten snutt om deras alldeles geniala köksö i M. För den ska jag tipsa M-läsarna om.

Sen hem till bröllopsförberedelserna på Dalarö. Det spöregnade. Vi deppade. 53 gäster på en brygga. Idag sken solen, idag kom tälten. Idag är allt alldeles alldeles underbart. Och nu blir det rehearsal dinner på korv med den närmaste släkten. Grillen är på och jag som i morse trodde jag drabbats av kristallsjukan efter veckor av ny yrsel. Är bara stressad, sa doktor Arvid efter att ha snurrat mitt huvud.

Recept: Varva ner.