Ska jag låta maken köpa ut mig för taxeringsvärdet?

Vi har tre vuxna barn med egna familjer. Allt är uppdelat utom sommarstugan, där vi äger hälften var. Vi har haft det sedan 1981 och barnens somrar tillbringades där. Sommarstugan ligger på södra Öland vid östkusten. Det är ett litet funkishus, som av mäklare värderats till 690 000 kr. Eventuellt kanske man kan få uppåt 800 000 kr. Men trots god standard har det ”fel” läge.

Tycker du att vi ska sälja externt och dela på pengarna? Eller ska jag låta honom köpa ut mig med tanke på att barnen så småningom kan ärva det? Alternativet att jag ska ta över det helt är inte rimligt för mig. Det är för mycket skötsel och det blir för dyrt när jag blir pensionär.

Om han ska köpa ut mig vill han basera priset på taxeringsvärdet som nu är 538 000 kr + 50 000 kr. Det skulle bli 269 000 kr + 50 000 kr. Han har även erbjudit mig att vara där gratis två till tre veckor på sommaren i fortsättningen fram till hans pensionering mot dumpning av hans ovan nämnda pris. (Pensionering blir det troligen 2015 eller 2013, samma för mig.) Efter pensionering vill han kanske bo där permanent under förutsättning att nya blivande frun, som är yngre, kan bo där också.

Självklart är att jag under inga omständigheter skulle hälsa på dem båda. I nuläget mår jag dåligt av blotta tanken på henne.

Barnen håller sig neutrala. I nuläget är det ingen av dem som kan ta över. Kan jag få några lagliga garantier på något för egen del eller för barnen, om jag säljer billigt till honom med tanke på barn och barnbarn? Han kanske säljer senare. Det kan ju även bli stora utgifter, eventuellt behövs en ny brunn.

Ett hus är ett hus och har alltid ett fast värde… Arvet blir större för barnen. Om vi säljer nu så kan säkert ex-mannen deala med mäklaren om utgångspris och arvode. Till exempel att ha 760 000 kr som utgångspris och kan inte mäklaren sälja till det priset så behöver vi inte sälja.

Alternativet att fortsätta äga tillsammans innebär att han kommer att kräva att jag tar större ansvar än hittills med gräsklippning med mera. Alltså mer fify–fifty. Jag har 25 mil dit och han 19 mil. Det håller inte i längden eftersom jag måste hyra bil varje gång (allmänna förbindelser urusla) och dessutom hellre hälsar på barnbarnen.

Kan du ge mig några infallsvinklar som kan vara viktiga att tänka på? Det är litet bråttom. Ex-maken säger att han bara har tid att ta kontakt med mäklare i juni, annars säger han att jag får sköta allt.

Med vänlig hälsning,
ännu en av alla dumpade kvinnor

Förstora

BIRGITTA: NEJ! Släpp greppet. Nu. Sälj. Till marknadspris. Absolut inget annat.
Det är rena idiotin, oerhört blåögt, att tro att han efter att ha fått makten över huset – till underpris dessutom – skulle gynna dig före sina egna intressen. Och sin nya dam.

Hans gamla lojalitet mot dig överflyttar han självklart till sin hustru nummer två i blivande äktenskap.
Inse detta med öppna ögon. Så är det. Lena löften till dig är till intet förpliktande. Vadå två tre veckors sommarboende mot att du accepterar ett underpris? Det blir en väldigt hög hyra det! Varken du eller han har heller testat att sälja i så kallat skarpt läge.

Öland är attraktivt och kan innebära glada överraskningar vid husaffärer.
Ska han få ta en framtida vinst vid en försäljning och du stå där med sviket löfte och taskig ersättning för din del i huset och få göra en snopen sorti?
Det begriper du säkert själv att han kan bryta ett muntligt löfte när som helst. Äger du ingen del i huset är du torsk om man säger. ”Ah, du jag har ångrat mig och har fått ändrade planer… jag måste sälja huset... därför att… bla bla bla… eller; nu ÄR det så att jag har gett huset till min fru och hon vill inte att du nyttjar huset längre”.

Jag skulle inte lita ett ögonblick på annat än en rak öppen professionell affär er emellan. Med öppna kort.
Förvåna honom! Då vinner du även respekt gissar jag. Som förkrossad har man lätt att huka ännu mer, i förhoppning att väcka sympati.
Glöm det. Så fungerar inte den komplicerade mekaniken när männi­skor skiljer sig.

Du är delägare i huset och ska även du godkänna och skriva under ett säljkontrakt.
En mäklare måste följa god mäklarsed och kan – om det är en seriös person – inte dribbla under täcket i affärer, med vare sig din man eller dig. Ge absolut inte ditt ex mandat att göra denna affär på egen hand utan din medverkan och insyn. På inga villkor. Och gå inte på den tydliga tids-utpressningen ”då får du sköta allt själv”.

Men gör det då! Varför inte. En bra mäklare kan sköta det uppdraget alldeles utmärkt om du ger klara direktiv om hur du vill ha det. Och har ett skriftligt avtal på villkoren. På kuppen kan du glädja dig åt att kunna förhandla ner ett arvode! Det är faktiskt ganska kul. Ta över initiativet. Det är ju lika mycket ditt hus. Gör dig inte till offer. Det tjänar inget till.

Raka rör. Öppna kort och fullt marknadspris. Något annat ska du inte gå med på. Dina barn som vuxna kan, precis som deras föräldrar en gång gjorde, köpa sig ett eget sommarhus när den tiden kommer.
Rena önskedrömmen att tro att det skulle fungera att sälja och ändå ha huset kvar i någon form. Har du väl sålt, har du inget att säga till om.
Vill han slänga ut dig så är det bara för dig att stänga dörren bakom dig för gott.

Lycka till och stå på dig!

Birgitta Piper