Bloggar

Adamo bloggar

Så mycket passion
Ninnas Catwalk

Lackfeber
Jag kallades Blondie

En oslipad diamant
Italienska smaker

Fikon, antikens sötningsmede
Kulturtanten

Mappie-succé!
Janes Antikblogg

Ljuvliga allmogeskåp

"Du kanske är för mycket måltavla för hennes ilska"

Dela: |fler...//

FRÅGA: Hej! Jag och min dotter som är 17 bråkar konstant. Hon bor hemma hos mig för det mesta och sin pappa ibland på helgerna (vi är skilda sedan länge). Hon är så fruktansvärt elak och bråkig. Kallar mig fula saker. Säger att hon hatar mig. Hon har ett enormt humör.

Jag vet helt ärligt inte vad jag har gjort henne. Jag har ju tvärtom alltid tagit hand om henne, medan pappan mest tagit när han har velat. Men honom är hon inte arg på. Konstigt nog. Nu vill hon flytta till honom.

En del i mig säger att visst, låt henne göra det, så slipper du henne. Men en annan del ser det som ett misslyckande. Att vi borde kunna lösa problemen och bli vänner. Är så rädd att förlora henne för alltid. Har bara henne. Vad ska jag göra?

Tonårsmorsan

SVAR: När man är mitt uppe i ett tumult av hat, fula tillmälen och bråkighet är det svårt att tänka sig att det handlar om frigörelse – kanske särskilt svårt att förstå för din dotter, men möjligen också för dig. Men det är ändå en rätt säker gissning.

Hennes pappa är mer på avstånd, hon kan reglera relationen själv och hålla honom kvar som någon hon ser upp till. Men du har antagligen varit den nära och täta personen för henne, och då behöver hon ta i så hon nästan spricker för att ta ut avståndet till dig och bli en avskild person själv.

Det kanske finns goda skäl till att hon flyttar till honom, inte minst för att frigöra sig, se att hon kan fatta beslut själv, behöva vila sig från sitt dåliga samvete gentemot dig. Ni kanske kan bli vänner först när hon märker att du respekterar hennes beslut. Det är nog inget misslyckande. Visserligen kan det vara skönt att slippa allt bråk, men det är inte därför hon ska flytta.

Du kan ju prata med henne om att hon verkar behöva se mest negativa saker hos dig just nu, och att det kanske är lättare för henne (!!) om hon får ta ut avståndet till dig ett tag. Kanske hon inte ens behöver flytta till pappa, utan vara mer hos honom för att pröva hur det känns. Och att försäkra henne om att hon alltid är välkommen tillbaka, eftersom du fortsätter vara hennes mamma.

Tomas Böhm